|
Storsamlaren på Hillsta
1969 dog sista ättlingen till Ystegården, Hälsinglands äldsta och värdefullaste fyrbyggda gammelgård med anor från 1600-talet. Belägen i Hillsta by i Forsa socken, nu Hudiksvalls kommun. Till den kulturhistoriskt värdefulla gården kom Jonnie Dahlström, en framgångsrik affärsman och storsamlare från bygden. Han fick en vision, köpte gården och lösöret, tiotusentals allmogeföremål. Redan på en berömd auktion 1961 – då bodde fortfarande syskonen Kristoffer och Viola Omnell kvar på gården – hade han ropat in en stor mängd allmogesaker som funnits på stället i flera hundra år. Hillsta blev hans livsprojekt.
I Jonas Simas nya film berättar JD (som han kallas) om sina samlingar och visar gården med alla dess vackra hälsingeklenoder. I dag är Hillsta en museigård.
Storsamlaren på Hillsta är den första av två filmer om Jonnie Dahlström som Jonas Sima producerat 2003-2005. Den andra filmen – nu färdigställd –har titeln
I huvudet på en entreprenör.
Med underrubriken Kungen av Hudik. SVT-fotografen Karl-Erik Lindström har filmat båda filmerna med videoteknik (Beta). Jonas Sima har producerat, redigerat och regisserat.
Online redigering: Janne Pettersson; Ljudbearbetning: Gunnar Tufvesson, SVT Sundsvall; Musik: Bengan Janson, Johan Norberg, Detlof Universal Music 2003.
Medverkande: Jonnie Dahlström, Jonas Sima, Erik Jonsson, Cia Olsson, Maria Peters, Ida Back, Annie Nyström.
|
 |
Filmerna om Jonnie Dahlström och hans verk är ca 40 minuter vardera.
Storsamlaren på Hillsta är producerad för Sveriges Television Region Nord.
Kungen av Hudik eller I huvudet på en entreprenör är en fri produktion som distribueras av Jonas Sima Produktion.
Den uppmärksammade utställningen om entreprenören JD på Hälsinglands Museum i Hudiksvall hösten 2003 finns dokumenterad i filmen. Utställningens ”curatorer” var museichefen Gunilla Stenberg och kulturjournalisten Gunilla Kindstrand, som också gjort den centrala intervjun i filmen med entreprenören JD.
Vem är Jonnie Dahlström?
Jonnie Dahlström föddes 1921 och växte upp i Bjuråker i Hudiksvalls kommun i Hälsingland. Han kallas Jonne eller JD, kort och gott.
Hans far var en viljestark uppfostrare, verksam som bonde, bryggare, åkare, affärsidkare…och också en samlare i mindre skala. Familjen tillhör missionsförsamlingen.
JD är äldsta sonen och fick redan i pojkåren rykte om sig att vara driftig med näsa för affärer. Han är tidigt försigkommen, har stark vilja men också charm.
JD är en av många blivande entreprenörer som föds i småbrukartrakter vid den här tiden. Få blir så framgångsrika som JD. Som bilhandlarkung, fastighetskung, storsamlare, internationell affärsman och markspekulant i Amerika, finansman, men knappast finanskung. Dock blir han ”Kungen av Hudik”
När JD på 70-talet blivit affärsman också i USA började han samtidigt att köpa fastigheter i centrala Hudiksvall. Apotekshuset, eller Brunska gården, och ansett som Norrlands bäst bevarade borgarhus, köptes och renoverade av Dahlström för tiotals miljoner. I en tolvrumsvåning, intakt från 1880-talet, bodde husets Elsa Brun - Hudiks Grand Dame - död 1990 vid 97 års ålder. (Se min film
Tant Brun, från 1986).
I hennes stora och vackra lägenhet, så gott som intakt från slutet på 1880-talet, hade JD tänkt flytta in. I stället kom han att tvingas lämna sitt favoritprojekt.
I över 50 år hade JD varit företagare när bankkrisen på 90-talet och en konkurs-katastrof satte punkt för hans imperium och rikedom.
I dag är JD en levande legend inte bara bland storsamlare och i affärsvärlden.
Han har flyttat tillbaka till Hälsingland.
Jonnie Dahlström kallas alltså JD av sina affärsbekanta och Jonne av vännerna.
Egentligen är han döpt till Jonas Martin Dahlström och har fyllt 83 år.
Han är en storsamlare, framför allt av allmogeföremål i Hälsingland.
Hustrun heter Anna, 83, med sönerna Anders, Olle och Lars. 13 barnbarn, ett barnbarnsbarn.
Han har varit amerikansk medborgare, skriven i Florida, men är nu bosatt i nyuppförd villa vid Malnbaden i Hudiksvall.
Jonas Sima om JD:
- Jag lärde känna Jonnie Dahlström sent i livet. Det började med att jag som en av få journalister fick göra en längre personintervju med JD, för den numera svåråtkomliga tidskriften
Inblick Hälsingland, 1989.
Johnnie Dahlström har som andra framgångsrika affärsmän velat verka utan att synas. Men på senare år har han blivit alltmer synlig, mer eller mindre mot sin vilja, kan jag tänka mig.
Han har flera valspråk. Ett är: ”Du ska veta allt vad du säger. Men säg inte allt vad du vet.”
Ett annat valspråk är: ”Känn dig själv”.
Jag har länge som hälsing varit fascinerad av Jonnie Dahlström, av hans otroliga framåtanda i affärer och hans visioner som entreprenör, framför allt av hans verksamhet i Hudiksvall. Men det är i synnerhet som kulturpersonlighet och som samlare och kännare av bland annat allmogeföremål han imponerat mest på mig.
Det var ingen tillfällighet att JD fick motta kulturstiftelsen Hälsinge Akademis allra första kulturbelöning, 1989, för sina insatser som samlare och bevarare av Norrhälsinglands allmogekultur. Detta slogs upp på lokaltidningarnas löpsedlar som en sensation: ”Finansman kulturbelönas”.
Men för många initierade i landskapet var det egentligen inget sensationellt alls. Namnet JD har länge varit förknippad med hälsingekulturen.
Och det är främst kulturpersonligheten JD som porträtteras i filmen Storsamlaren på Hillsta.
- Men allting hänger ihop i ett livsverk och därför har jag också velat berätta om JD:s många projekt och affärssatsningar i hemstaden Hudiksvall, säger Jonas Sima..
I de två filmerna belyses också JD:s bakgrund och uppväxt i Hälsingland.
-
JD skall ha ärvt sitt samlarintresse från sin pappa.
-
Det fanns också en äldre bygdesamlare i landskapet, E.G. Wengelin, som kom att påverka honom och som fick ett avgörande inflytande på hans samlande.
-
JD gick ett par viktiga år på Forsa folkhögskola, och där träffade han folklivskännaren och göten Israel Jonzon. En betydelsefull mentor.
-
Han fick inte tillfälle att skaffa sig någon annan utbildning. Vilket han inte alls beklagar: ”Jag fick aldrig tid med mer än livets skola”, säger JD.
Jonnie Dahlström är vad man kallar en storsamlare.
Han tycks ha samlat om inte på allt, så det mesta: antikviteter, guld och silver, konstglas, historiska och religiösa böcker, inkunabler, ryska ikoner, frimärken, mynt, gamla hus, bilar (en viktig sak!), resor och fartsträckor… Har jag glömt något samlarintresse? frågar jag. ”Säkert”, är JD:s skämtsamma svar.
Hans största skapelse är samlingarna i Hillsta, i Forsa väster om Hudiksvall, där den riksbekanta Ystegården från 1600-talet finns bevarad i nästan ursprungligt skick med tiotusentals inventarier – tack vare JD:s stora insatser, inte minst ekonomiska.
-
En gång ägde JD 30-40 000 allmogeföremål. Fortfarande äger han ”några tusen”, säger han.
-
Om man inte ser JD på en bonnauktion i Hälsingland, vet man att det inte är mycket till auktion. Han har blivit liksom en garant för kvalitet.
Men folk visste också att var JD där så kunde man inte ropa in det finaste Järvsöskåpet, för det ropade förstås in av den köpstarke JD. En del människor kunde förarga sig över detta förhållande, vilket han har förståelse för i dag.
-
JD verkade också som en garant för att värdefulla allmogeföremål stannade kvar i bygden. Ändå har han fått utstå en del kritik för att han ”dammsugit” bygden på dessa rara föremål. Hur ser han på den frågan i dag?
-
JD påpekar att det finns en lagstiftning på området med utförselförbud av nationellt värdefulla antikviteter, men att det är nästan omöjligt att hindra folk från att köpa och sälja saker också över gränserna.
Han tycker att det är bra att föremålen hamnar på några få ställen och händer och inte sprids över hela landet och Norden eller ut i Europa.
- Jag minns en auktion på en gammelgård i Bjuråker där jag mötte JD, berättar Jonas Sima. Jonne ropade då in ett besman från Gustav Vasas tid, stämplat 1543. Inropspriset var fem tusen kronor, men han medgav att han varit beredd att ge tio tusen kronor för besmanet. Jag minns att han var mycket glad och stolt när han visade upp sitt fynd. Min då 10-åriga dotter, som var med på auktionen, tittade häpen på den gamla järnpinnen, och frågade: ”Varför köpte du den där, vad tänker du använda den till?” Jag minns att JD skämtsamt svarade: ”Därför att jag är så stollig!”
Fast dyrgripen finns i dag i mått- och viktsamlingarna på Historiska museet.
Är då samlarmani en sorts ”stollighet”, och vad betyder den här samlarglädjen egentligen för JD? En man som köpt och samlat som en besatt! Han säger sig inte ha något bra svar på den senare frågan. Utom att han fortfarande om somrarna kan besöka de allt sällsyntare bonnauktionerna, och köpa nya saker…
I filmen Storsamlaren på Hillsta har Jonas Sima koncentrerat sig på Jonnie Dahlströms samlargärning.
-
Han blev specialist på att samla allmogeföremål från Norrsocknarna i Hälsingland: Bjuråker, Delsbo, Järvsö, Norrbo, Forsa och Hög.
Han har samlat systematiskt och närapå vetenskapligt.
-
Han köper och samlar fortfarande på föremål om dock i mer blygsam omfattning.
Hillsta eller Ystegården (som betyder Östra gården) är utan tvivel Jonnie
Dahlströms förnämligaste kulturprojekt. Enligt mångas mening ett
betydande kulturarv som bevarats tack vare Jonnie Dahlströms
samlargärning.
Han fick korn på Hillsta på 60-talet och köpte gården och så gott som alla dess inventarier vid en offentlig auktion 1961.
Hillsta kom också att bli hans och familjens samlarhem under ett tjugotal somrar.
Men det kan inte ha varit så lätt alla gånger att bo i ett museum under uppbyggnad. Hans hustru Anna tyckte det var slitsamt i början när det inte ens fanns vatten indraget och andra bekvämligheter. Jonnie krävde att familjen skulle leva på det gamla viset.
Hillstas historia är lång och invecklad.
En resande försäljare från Ångermanland vid namn Johan Kristoffersson Omnell gifte in sig i släktgården och gav åt den dess sentida namn, ”Omnells”. I en julskrift från Forsa och Högs församlingar 1980 skriver JD en liten uppsats om gårdsarkivet. Där berättar han att Johan Omnell, som kom till gården 1887 från Nordingrå, lämnade hustrun och sina fyra småbarn 1893 och emigrerade till USA.
Han kom inte tillbaka förrän han hämtades hem av äldste sonen Kristoffer 43 år senare. Varför Johan Omnell övergav sin familj hör till en av gårdens dramer eller gåtor.
De fyra syskonen Omnell – Lill-Anna (1887-1960), Kristoffer (1888-1967),
Anselm (1892-1966) och Viola (1890-1969) – med morbrodern Lars
Andersson Östergård (1872-1960), kallad ”Lång-Lasse” och gårdens
auktoritet, drev sedan Hillsta under 1900-talet.
Inget av syskonen gifte sig och fick barn.
Det var uppenbart en säregen syskonskara.
Skriv ut |
